Tisdags tankar

Hej mina fina
Idag har jag haft fullt upp igen. Eller ja, det har jag ju visseligen varje dag med mina små evel knievel barn =) För det är just det dom är. Orädda och tokiga. Men på ett bra sätt ändå. För dom är ju mina små söta tröll haha.

Har idag gått igenom lite bebiskläder (50-56) för att kolla hur det är med kläder och oj vad vi har kläder alltså haha. Och oj så smått! Man glömmer verkligen snabbt hur små dom är när dom kommer upp på bröstet efter förlosningen. Lilly satt med mig och kollade lite och sa att lillebror eller lillasyster skulle ha dom där kläderna. Tänk att hon är så stor nu att hon snart fyller 3 år och vi idag satt och kollade på dom små små plaggen hon hade som nyfödd och som hon säger att hennes nästa lilla syskon ska få ha. Det är ren och skär kärlek det. Oj så varm i hjärtat man bli av att se vilken underbar liten människa hon är och man kan inte förstå att hon en gång varit så där liten.

Såg iaf att vi inte kommer behöva köpa många plagg alls om det är en liten syster som ligger där inne i magen för oj vad med rosa vi hade haha. Blir väl bara något litet för man kommer ju inte kunna hålla sig borta ifrån dom där små söta plaggen. Ett sett att ha efter förlossningen ska iaf köpas eftersom jag alltid köpt helt nya kläder till det för att sedan lägga i en liten låda som sparas. Så mysigt att öppna lådan och kolla på det iblan. Och kul ör barnen när dom blir stora med =)

Men blir det en liten bror kan vi behöva ett par pojkiga kläder det är ett som är säkert. Har ju en hel del unisex kläder som funkar till båda men lite blått och pojkigt vill man ju ha =)

Men något jag märkte när jag satt där var att det käns så himla overkliget att vi ska stoppa en liten där i om 23 veckor. Har inte riktigt fattat det än tror jag. Men om en vecka kommer man nog fatta det efter att man fått se den lilla sprattla runt i magen =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du som skriver heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 Design by Sanne Holling