Helgen snart slut

Hallå.
Ja,sorry för dålig uppdatering. Har haft fullt upp
med annat. I fredags var vi in till Uppsala. Kollade med
en kompis om vi skulle ses. Ja,hon skulle bara bli klar hos frissan
så skulle hon ringa. Så vi gick lite på gränby & lullade. Ingen ringde.
Vi åkte för att äta. Ingen ringde. Vi försökte ringa henne men inget svar.
Så V skickade efter 3½ timme & sa att vi nog skulle åka hem nu eftersom vi väntat
så länge och det fanns inget att göra. Så vi börjar åka hem & då ringer hon & säger att hon precis
blivit färdig. Så klart! Men vi bestämde att vi skulle träffas i veckan istället.

I går åkte vi hem till mina föräldrar. Var där ett litet tag bara innan syrran kommer ut &
säger att det kliar i håret på henne. Eftersom hon är handikappad ber hon mamma att klia
då hon inte kan göra det så himla bra själv. Jag frågar om dom inte sköljt ur hennes hår
ordentligt efter hon hade gympa men det trodde inte mamma att det var. Så då kollar
V av någon anledning i hennes hårbotten(vet inte om han skulle sätta tillbaka ett hårspänne)
& ser ett djur. Det visar sig vara en lus! Så mamma hämtar luskammen & hittar en till!
Då kommer lillebror & säger att det här kliat jättelänge i hans hårbotten & där hittar mamma
10 st eller fler! Hjälp! Så jag & V fick åka in till Uppsala för att köpa lusmedel då vårat
apotek här hemma är stängt på helgerna. Kul kul. Vilken helg säger jag bara.
Man vem har inte haft det som liten då? Inget som någon bryr som om iaf då det går att behandla så lätt =)
Sånt här får man tydligen inte skriva om för min familj för då blir man hatad av alla! För dom tror tydligen att jag är
en superkändis men det är ju typ bara 8 pers som läser & ingen som känner någon i min familj typ. Men men

Idag får vi se vad som händer. Dom ville att vi skulle komma hem idag med men
jag är inte på humör så vi får väl se vad dagen ger.

Kramar på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du som skriver heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 Design by Sanne Holling