Hallå.
Tänkte skriva lite om hur viktigt jag tyker att mamma-pappa tid är enligt mig. Innan man får barn så umgås man som man alltid har gjort. Man äter tillsammans i lugn & ro. Man kan åka helt spontant någonstans utan att tänka på annat. Man går & lägger sig när man är trött, vilket kan vara 3 på natten för man vet att man kan sova ikapp dagen efter. Men så fort man blivit föräldrar förändras detta. När man äter vill bebisen oftast äta den med speciellt om man ammar. Man kan inte åka helt spontant någonstans då man måste se till så man har allt man behöver för att bebisen ska klara sig vilket kan ta ett tag, iaf för mig =) Och man kan tyvärr inte gå & lägga sig när man vill hela tiden heller då en bebis oftas vaknar någongång under natten & vaknar tidigt & är pigg & glad.

Då är det vikitgt att sitta ner när lillan/lillen somnat för natten & prata lite vuxenprat (blir ju en hel del bebisprat & bebisspråk som nyblivna föräldrar kan jag lova) så som framtid & tankar. Att äta lite gott godis & kolla på en film gör att man får nya krafter känner jag. Man blir för ett ögonblick Liselotte & inte bara en mamma. Man får känna sig lite bortskämd för ett ögonblick.

 Man har ju hört så många som skiljer sig/separerar efter det att dom fått barn & det tror jag beror på att man slutar ta hand om varandra & bara tar hand om barnet. Som mamma känner jag att man bryr sig extremt mycket om sitt barn då man har väldigt starka modersinstinkter men man måste tänka på sin man med. Han finns ju också där.

 När vi var på våra föräldrarträffar när Lilly låg i magen visade våran BM oss en bild som jag tycker stämma in på detta. Det var en bild på en nybliven mamma som satt i en fotölj & höll i sitt lilla barn & bara hade ögen för det. Bakom henne stod pappan med stånd & knackade mamman på axeln & sa "Hallå"

Jag kan på engång säga att det nog alltid blir så i början som förälder. Jag kan helt ärligt säga att jag bara brydde mig om Lilly dom första veckorna. Det var som att V inte ens fanns känns det som. Jag ville göra ALLT själv. Han fick knappt röra henne. Men nu vet jag att han är en helt underbar pappa som hjälper till med det som behövs. Och det betyder jättemycket för mig. Som kvinna & som mamma.

Sen måste man få igång samlivet igen. Man känner sig kanske inte lika snygg eller lika sugen längre som innan man fick barn men att få ha den närheten som man får då är värt guld kan jag säga. Att man för ett ögonblick är dom enda i världen. Man ska såklart inte känna sig tvingad eller så & man ska alltid ta det i sin takt. Ibland kanske det tar flera månader innan man känner sig redo & ibland kanske man känner sig redo redan efter ett par veckor. Det är ju helt upp till dig. Men försök. Det stärker verkligen förhållandet....



Nej, nu ni. Nu har jag varit riktigt öppen & så & jag skulle kunna skriva mycket mer men min dotter kallar så nu säger jag godnatt till er <3