Välkommen september, en lyckans och sorgens månad

Hej vänner
Ja jösses, nu är vi inne i september redan och nu är hösten här. Jag har redan sett att vissa blad börjat ändra färg för att visa det med. Jag tycker om hösten med alla vackra färger och hur luften känns. 
För att inviga månaden fick mitt ljusare hår bli mörkt igen. Denna gång en mört lila färg med lite rött i. Love it!

Den här månaden kommer innebära sorg men även lycka. Det är den här månaden mina älskade barn kommer vara med på sin farfars begravning. Allt känns så himla overkligt, kommer nog alltid göra det. Men vi försöker prata massor med barnen om farfar och hur han har det nu. För dom visste att den där dagen skulle komma, att dom skulle förlora farfar då vi alltid varit uppriktiga med barnen om hur sjuk han var. Det var det enda rätta kände vi. Så fort han blev sjuk för tre år sedan började vi berätta för dom att han var sjuk och sedan har det fortsatt. Och jag tror att det har gjort mycket för barnen att veta hur det har varit hela tiden.

Och sen till det som vi nu står inför med blandade känslor, Williams 2års dag. Det är så härligt att han växer och lär sig mer för var dag som går även om han är otroligt fåordig. Men det är väl för att hans systrar pratar så mycket hela tiden så han inte får en syl i vädret haha. Och sen blir det ju otroligt jobbigt då det är första barnet som fyller år sedan Thomas bortgång. Men vi vet ju såklart att han kommer vara med oss hela tiden även om vi inte ser honom. 

Vill så gärna dela med mig av den otroligt vackra dikt som min älskade Victor skrev till sin pappas dödsannons. Den säger så mycket om hur allt har varit för hela familjen, inte bara nu men för många år tillbaka. 

Det är så otroligt mycket som jag delar med mig av här på bloggen men även så otroligt mycket jag håller borta från bloggen, sånt som hur dom i min närhet mår och hur allt runtom dom är. Jag visar inte bilder speciellt ofta här heller på dom närmaste. Visst är det jobbigt många gånger att sätta sig ner och skriva saker när det händer otroligt jobbiga saker bakom skärmen men det delar jag inte med mig av. Har alltid varit så och kommer alltid vara.

Kommentarer
Postat av: Brownsugar

Usch begravningar är aldrig lätt, men fint att ni pratar med barnen så dom förstår!

Svar: Nej, det är ju aldrig det. Men vi har som sagt alltid berättat hur allt står till och när det blev bekräftat att svärfar hade dagar kvar att leva så fick barnen träffa honom och ta farväl. Otroligt jobbigt men jag tror att det gör mycket när dom blir äldre
Liselotte

2014-09-02 @ 20:11:18
URL: http://brownsugar.se

Kommentera inlägget här:

Du som skriver heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 Design by Sanne Holling