Hej
Här om dagen skrev jag ju att jag hade svårt att sova pga av alla tankar som snurrar runt hela tiden & jag tänkte faktiskt ta & skriva av mig lite nu innan jag går & lägger mig.

Det är nämligen så att jag har en otrolig ångest över att min kropp inte verkar må bra av denna graviditet. Jag menar, jag har ju gått ner 2,4 kg sen inskrivningen & jag vet att jag har varit ner längre. Jag fattar verkligen inte varför min kropp gör på detta vis. När man är gravid ska man gå upp & inte ner. Jag kan inte ha alla mina mamma kläder som jag hade med Lilly för att dom är för stora. Mina M kläder blir slappa på engång & jag kan bara ha myxorna som är i S eller 38. 40 ramlar ner på engång vilket är jobbigt så jag säljer iväg det på min tradera sida för att slippa ta på mig det .Och jag kan helt ärligt säga att jag är livrädd att den lilla där inne inte ska må bra. Jag vet ju såklart att den tar det den behöver först men endå. Oron finns där hur jag än gör. Men jag vet att min BM tar hand om mig & ser till att allt är bra. Känns otroligt skönt att jag har en underbar BM kan jag säga. Och min man ska vi inte tala om. Visseligen försöker han skämta bort det hela men han vet ju att jag oroar mig så han säger ju att allt är bra & ger mig en varm & go kram. Och jag vet ju att jag bara är dum så är så här oroliga & att det förmodligen inte är något fel. Men tänk om något skulle hända. Tänk om bebisen kommer för tidigt pga detta. Men vi får se hur det ser ut den 17:e då jag ska till BM för att kolla Sf mått igen & kanske bli inbokad på tillväxt UL.

Sen har ju även en otroligt ångest för förlossningen. Jag kommer ju bli tvungen att vara ifrån min älskade dotter under många timmar vilket jag inte riktigt varit förut. Sen är jag även här otrolg för att något ska hända vid förlossningen som gör att vi måste stann mycket längre & vi inte får åka hem till vårat lilla hjärta. Jag vet ju såklart att hon klara sig själv & inte har problem att vara utan oss så det är ju ingen fara men det känns på något vis att man skuter henne åt sidan bara för att vi ska vara ensamma med den lilla i magen istället. För om denna lilla skrutt är något som sin storasyster så kommer h*n sova hela första dygnet & sen bara vara vaken till & från för att bli matad & bytt & då har vi ju al tid i världen för våran stora tjej. För hon ska aldrig i sitt liv behöva känna sig sidosatt. Jag vet ju såklart att det finns en chans att vi får ett barn med tex kolik vilket kommer göra att tiden för henne kommer bli lite mindre men när den lilla sover är det Lillys tid & inte vilotid som gäller. Våran underbart vackra dotter är värd allt för oss & det kommer inte förändras för att det kommer en lite till. Visst blir det väl kanske någon timma mindre varje dag men all tid kommer vara värdefull för oss.

Nej nu tar vi & avrundar detta inna det blir en otroligt lång text som ingen vill läsa. Känner bara att jag var tvungen att ventilera lite innan det är dags att försöka sova. Hostan vill ju inte ge med sig men vi hoppas att jag slipper vakna & hosta något inatt iaf =) Men jag kan säga att jag verkligen inte är deprimerad utan bara orolig men jag tror att det kommer ge med sig efter nästa BM besök som sagt. Försöker så gott jag kan att trycks i mig lite fetare mat & lite mer godis för att vikten ska komma upp mera nu. Men jag tror ju knappast att jag kommer få samma slutvikt denna graviditet som den man Lilly.

Massor med kramar till er!